Tre fullspäckade dagar på Vitalis

03 May 2017 // Björn Genfors

Vitalis, Sveriges största och (åtminstone enligt Vitalisorganisationen själv) världens näst största e-hälsokonferens, avslutades i torsdags. Tre dagar fullspäckade med utställningsmontrar, föreläsningar och mingel med människor från alla delar av branschen. Med över 4000 delegater och uppåt tio parallella föreläsningsspår är det förstås omöjligt för en enda person att ge en representativ bild av hela konferensen, men här kommer en beskrivning av de teman jag uppfattade som värda särskild uppmärksamhet (medvetet beskrivna något provokativt).

Patientcentrerad vård

Denna paroll har länge använts inom vården, men jag har oftast uppfattat det som tomma ord. Förbättringsarbetet har snarare haft fokus på vårdverksamheten än på patienten. Därtill har mycket av det förbättringsarbete som har genomförts i vården syftat till att optimera en väl avgränsad del av en vårdverksamhet (ungefär: på en avdelning). Att optimera lokalt leder dock som bekant inte nödvändigtvis till global optimering (det du sparar en kvart på, kanske någon annan behöver en halvtimme för att kompensera för) - vilket också bl.a har lett till att patienten även fortsättningsvis alltför ofta fått vara koordinator för sin egen vård.

I år verkar det dock som en attitydförändring är i antågande - det var mer prat om patientens resa genom vården än tidigare, man pratar om att optimera patientens hälsa och upplevelse snarare än verksamhetens arbete (därmed inte sagt att det måste finnas en motsättning dessa två emellan). Till inte obetydlig del handlade det om värdebaserad vård, och medan jag personligen inte är insatt nog för att kunna recensera värdebaserad vård som metod för att uppnå hög patienthälsa och -tillfredställelse till låg kostnad, kan jag konstatera att åtminstone delar av den bakomliggande argumentationen är vettig.

Som liten sidonotering: måhända ska man vakta sitt språkbruk. Under torsdagens förmiddagsseminarium om narrativ vård föreslogs termen personcentrerad vård istället, för att indikera att det bakom patientrollen finns en kapabel människa.

Journalsystem 2.0

När de elektroniska journalsystemen först dök upp på marknaden var det i praktiken pappersjournalen i datorn, något som har gjort att digitaliseringens fulla potential ännu inte har uppnåtts. I år var det mer prat om smidiga dashboards, behjälpliga påminnelser och beslutsstöd än tidigare - journalsystemen håller på att bli vuxna. Det är förstås inte så att denna funktionalitet helt har saknats fram tills idag, men nu verkar vi befinna oss i en punkt i tiden där digitaliseringen på allvar kommer till vården.

Informationsmodeller som mer än en grund för IT-projekt

Som informationsarkitekt är jag van vid att hjälpa kärnverksamheten att beskriva sin information för IT-verksamheten m.h.a. informationsmodeller, oftast för att det i slutändan ska byggas någon teknisk pryl (en applikation, ett API e.d.). Det jag brinner mest för är dock verksamhetsfrågor (IT är medlet, inte målet). Det är förstås lätt att det på en e-hälsomässa blir ett stort teknikfokus, men på denna Vitalis var det likväl mer än en föreläsare som beskrev informationsmodellen som ett verktyg att använda vid ren verksamhetsanalys och -utveckling. Inte ett verktyg att visa upp för verksamheten (kan vi snälla bespara icke-tekniska verksamhetsrepresentanter detta?), utan snarare en kondenserad och tydlig representation av (väl valda delar av) verksamheten att för egen del använda till att kunna fokusera sin tankekapacitet till annat än att just representera verksamheten och dess information. 

Nordisk jämförelse

Slutligen en mer lösryckt reflektion. Efter att ha lyssnat på representanter från både det finska och det danska e-hälsoekosystemet (både på Vitalis i år och tidigare) så vill jag, extremt hårdraget, beskriva deras angreppssätt som diametralt motsatta. I Finland tänker man efter först tills man har kommit fram till ett bra förslag, och sedan genomför man på bred front. I Danmark sätter man igång och jobbar hårt på bred front (enligt devisen “hur svårt kan det vara?”), och när man stöter på hinder löser man dessa på vägen. Hur vi gör i Sverige? Det känns inte som att vi är lika bra just på att arbeta på “bred front” (där vi brukar kalla det för “samverkan”), även om det känns som att vi så sakteliga är på rätt väg även här.

Stort tack till alla som gjort Vitalis till den härliga upplevelse det blev.